Livet är gott mot mig

- Posted using BlogPress from my iPhone

Föleseda

Okej, det är min födelsedag idag.

Jag hade nästan lyckats förtränga det men på Facebook blir man så högtidligt uppvaktad så nu börjar jag tvivla på min ålder, kanske är det femtio jag fyller!?

Jag fick en bra morgon, med finfrukost och presenter!

Presenterna innehöll både studiecirkel och bildande bok.
Frukosten innehåll både Smoothie och Scones. och Tre morgontidningar.

Nu är det dags för budgetberedning hela dagen och ikväll är det centrumutveckling på agendan. Så något kalas blir det inte.

Synd för er som hade hoppats på hembakad tårta!

Idag unnar jag mig att spela musik, högt, på mitt tjänsterum.


Just nu:

Hon tror vi tävlar

Nu är jag säker.
Johanna tror vi leker en lek. En tävling.

Jag lägger tillbaka, plockar undan.

På ett ögonblick är hon där igen och rafsar runt.

Hon leder.

Nu tyar jag inte mer.
Hon ska i säng.

På så vis vinner jag...



- Posted using BlogPress from my iPhone

Stökigt

Jag har en ledig kväll.

Och jag gör inget annat än att gå efter där Johanna har varit och "plocka". Jösses vad den ungen kan dra fram.

Med andra ord har jag det precis som andra småbarnsföräldrar.
I det avseendet i alla fall.

Vänta - nu drog hon nog ut kabeln till TVn - just som de regionala nyheterna ska börja...

Magisk spelning

Winnerbäck spelade inte Mareld för mig, men annars var det så hög klass så jag vill kalla det magiskt.

Det var en märklig känsla, att sitta där i konserthallen och bli så berörd av den unge mannen med det röda håret, stark röst och vackra texter.

Han gjorde liksom inget märkvärdigt, och det var det som blev märkvärdigt.

Den av radion sönderspelade "Om du lämnade mig nu" har jag för längesedan tröttnat på, med Miss Li och på radio.

Igår spelade han en version, som fick mig att gråta.
En modig variant, ensam på scen.

Mina fyra barns första gny efter att de sprattlat ur mig som en fisk, vid förlossningen. Det första ljudet de gav ifrån sig - endast det har varit mer smärtsamt vackert än den här sången igår.
Det var magiskt.

MAIF och Winnerbäck

Vilken underbar kick det blev igår på Strandvallen när Mjällby AIF vann över Elfsborg med 2-1.

Härligt!

Idag åker jag till Malmö för att kolla, och framförallt lyssna, på Winnerbäck.
Det blir sittkonsert och jag kan dölja hur nöjd jag är med det.
Så avslöjas det att man inte längre räknas till de "unga".

Jag hoppas han spelar min favorit Mareld.






Det är sensommar i Sverige
Jag är på väg härifrån
Jag kan inte förklara
Jag stänger av telefonen

Ner faller löven
och bladen blir mull
Jag kanske åker till Island
Jag kanske super mig full

Jag är för fattig för London
Jag är för tyst för LA
Det finns en anda i Dublin
men den är skadlig för mig

Jag glider ifrån allt
Vad var jag en gång?
Jag förlorar mitt fokus
Vad drömde jag om?

Jag har lånat av banken
Jag har säkerhetsdörr
Jag skulle aldrig få säga
Att det var enklare förr

Jag ser mig i spegeln
Det är en dålig dag
Är det honom jag känner?
Är det han som är jag?

Det blåser osunda vindar
Det gör mig dämpad och sval
Det krävs så mycket mygel
för att verka normal

Här är tusen butiker
med vässade klor
Det kommer trötta idéer
från strama kontor

Men det är sällsamt vackert
Här kommer hösten igen
Det är kallt som i stenhus
Det doftar av regn

Jag läser en tidning
Jag ser vad det står
Men det är inget jag bryr mig om
Ingenting jag förstår

Dom som skriver de ljuger
Allt är tvärtom
Dom skulle mörda för pengar
Skandalen är dom

Jag såg ett dreglande lejon
stod på toppen och sa:
"Jag ger bara folket
vad folket vill ha"

Rör mina händer
Du måste förstå
Jag orkar inte förklara
försök och se det ändå

Det gnager mitt sinne
Det är som overklighet
I varje blinkande fönster
en korrupt profet

Och jag har varit i templet
Där månglarna står
Dom sa: "Allt är till salu"
Jag sa: "Kom älskling vi går"

Jag kunde ställa mig naken
Jag skulle mena en del
Men ett dreglande lejon
skulle ta det helt fel

Jag hade massor av idéer
Jag hade vägen klar
Jag hade tusentals frågor
och tusentals svar

Tyst ligger vägen
i rödbrun rost
Det är som mareld i havet
Som allhelgonafrost

Ännu en sommar

Ännu en sommar har passerat, även om vi har ljuvliga dagar så måste vi nog betrakta det som höst.

Vi har såklart tryckt ihop sommaren i ett bildspel...

Make a video - it's fun, easy and free!
www.onetruemedia.com

Cykel återfunnen

Igår la jag en bild på Luddes försvunna cykel på Facebook.

Endast några minuter senare kom det några fina ungdomar som jag känner i en bil, med cykeln i bagaget. De hade sett den ligga slängd på fel ställe och när de såg bilden fattade de att den var vår och körde hit den.

Ludde hade somnat så han kunde vare sig tacka eller dela ut hittelön.

Nu på morgonen blev han visserligen glad över att den var tillbaka. Men han "fattar inte" hur den kunde hamna där.
Det är nog någon som lånat den berättade jag.
Han såg förbryllad ut och sa det vet väl alla att man inte lånar något utan att fråga.

Och nu har hans världsbild förändrats en liten smula.

Försvunnen cykel

Första föräldramötet i Ettan är genomfört.

Och jag var där.

En god mor är jag.

Luddes cykel har blivit stulen på skolgården (eller förhoppningsvis lånad) idag.

Och detta är det absolut värsta som någonsin har hänt snyftar sonen min.

Han har ännu inte förstått (eftersom vi inte har berättat) att någon kan ha tagit den för honom med berått mod.

Han tror att den helt enkelt är borta, men att den finns någonstans och att vi hittar den imorgon vid någon annan plats på skolgården.

Det hoppas jag också.

Jag är glad för att min yngste son än så länge tror på det goda.

Och jag hoppas att han slipper inse, och vakna upp till ett nytt förhållningssätt till sin omvärld.

En värld där vissa människor bara tar för sig av andras saker. Sjuåringars högst älskade saker som en cykel.

Och att det dessutom skulle kunna vara så att de inte tog den för att de behöver den, för att de aldrig har fått en egen, utan för att de kanske bara inte hade något bättre för sig.

Jag hoppas det dröjer lite till innan han ska få dessa insikter.

Här är hans cykel som han fick på sin födelsedag, om ni tror att ni ser den någonstans, hel eller i delar. Hör gärna av er.

Det är ett hårt jävla arbete, rent ut sagt

Flera stycken har utbrustit i positiva tillrop efter gårdagens läggdags-blogginlägg.

Jag känner mig lite skamsen och vill gärna lägga sanningen på plats.

Jag är inte Pernilla Wahlgren, alltså en sådan som alltid ler, som alltid har nystädat, som bakar bullar - bara så där - med barnen, som alltid finns och som aldrig klagar.

Mitt liv levs inte i rosa.

Med andra ord, jag är inte en perfekt mamma, vissa stunder (dagar, veckor) är jag inte ens bra. Jag utger mig inte heller för att vara en perfekt, eller ens särskilt bra, sambo, eller vän.

Jag läser inte sagor för barnen varje kväll, jag är inte ens hemma varje kväll när de lägger sig.

I vår familj är det en kamp, hårt jävla arbete rent ut sagt, att bara få dagarna att fungera någorlunda hjälpligt.

Vi arbetar hårt, många timmar, alla veckans sju dagar.
I hushållet finns fem "barn". Nåja, två är visserligen vuxna per definition och självförsörjande...

Det finns inte tid över för städning, eller klippa gräset eller herre jösses få ordning inne i garaget.

Jag prioriterar sällan att laga mat, om inte Markus är hemma så blir det pizza, kebab eller nåt färdigt från Konsum.

De senaste tre veckorna har jag samlat på mig säkert tjugo kom-i-håg-lappar om saker som MÅSTE göra. Som att; beställa klipptid till Ludde, köpa gummistövlar, ringa dit och hit och dit igen.

Ibland gör vi läxan fem minuter innan skolan börjar.

Ibland vänder vi ut och in på kalsongerna eftersom "ingen" har tvättat.

Ofta finns det ingen mjölk hemma. Inget smör heller. Och oftast inget bröd.

Listan på skuld och brister kan göras ännu längre men jag tror ni förstår.

Ni behöver inte hylla mig, eller känna otillräcklighet, för att jag läste saga för mina två små igår.

Men det är fantastiskt när det finns tid, lust och möjlighet att göra det.

Och jag fördömer inte andra som lever som vi, eller på något annat sätt. Och jag vill inte höra ett enda ord som är fördömande.
Så jävla dåligt har vi det inte här hemma!

Men det gråts tårar här ibland när det inte fungerar.


För övrigt har jag faktiskt läst saga även ikväll.

Det var en upprörande upplevelse, Ludde tog fram en av Disneyböckerna från nittiotalet, när jag läste den insåg jag hur den cementerade gamla fula könsroller. När Knattarna uttryckte att de minsann inte leker med dockor eller flickor. Eller när den "lilla flickan" Anki, trots att hon är tjej, kunde fånga bovar.

Men det är en helt annan historia...

När jag får tid ska jag städa ur såna skitböcker ur barnens bokhylla.
Men först måste jag boka klipptid och köpa gummistövlar.

Läggdags

Äntligen är båda mina små och jag på samma plats.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Läsinlärning

Vi pratar inte mer om matchen.

Men efter den, som vi inte pratar mer om, gick jag på möte med verkställande utskottet. När jag kom hem var Ludde här.

Äntligen!

Eftersom jag var på tjänsteresa i slutet av förra veckan har han varit några extra nätter hos sin pappa.

Stora, fina, duktiga Ludde.
Som nu säger emot och argumenterar och som frågar varför varför varför. Som vill veta varför saker blivit som de blivit och varför det regnar ibland och varför Johanna blivit sjuk och varför man inte får vara uppe så länge man vill.

Nu har han fått en läsebok i skolan.
Stolthet!

Nu har jag suttit med tredje sonen i ordningen och lästränat, det är lika fantastiskt varje gång när koden knäcks och bokstäver blir till ord.

VAL
SLAV
OLA
LA

Nu kan jag snart läsa själv, utbrister Ludde, då kan jag läsa mina böcker själv, det blir skönt för dig mamma.

Fotboll

Ojdå, klockan är snart 14.

Det innebär att familjen kommer att samlas i soffan, framför TVn och allsvensk fotboll.

MAIF möter Helsingborg, och även om vi laddat upp med alla nödvändiga attribut, inklusive halsdukar, så känns det som att det blir tufft.

Men vi lever på hoppet så länge vi kan...

Söker

Hej, jag letar efter en hygglig webdesigner eller byrå eller vad det heter på riktigt. Är det någon som vet var man hittar en sådan? Helst i Sölvesborg.

Hemma!

Vi åkte från Malmö till Jämjö för att fira Johannas farmor och farbror Johan som har fyllt år.

Nu är både hon och jag återbördade till hemmet igen. Och jag har köpt en hatt som jag redan blivit bra vän med.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Reflektioner från Savoy

Vi stressade ifrån styrelsemöten och andra göromål, kastade ner något att ha på sig i en väska och rusade mot tåget som tog oss till ett soligt och vänligt Malmö.

Vi tog en öl på Lilla Torg och insöp atmosfären som blir i ett sådant myller.

På Operagrillen åt vi en magnifik måltid med champagne innan det blev dags för premiären av Les Miserables.

I tre timmar njöt vi av berättelsen, musiken, sångerna, stämningen - det var fantastiskt helt enkelt.

För övrigt så träffade vi vår partiordförande Håkan Juholt när vi gick in.






Det råder delade meningar om kombinationen av mina vinröda strumpbyxor till klarröda skor.






Efter föreställningen träffade vi Lillebror och Hanna på Tempo, där blev vi också inblandade i diverse politiska diskussioner som var rätt upplyftande.

Nu har vi ätit frukost på Hotell Savoy, snart tar vi tåget hemåt igen.

Vid frukosten fick jag en inre bild av Johannas röda lockar och arga uppsyn. Jag kände en tår på kinden och hugg i magen av hemlängtan.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Glädjepiano

Johanna är hos Farmor och Farfar. Där får man spela piano hur mycket man vill. Då blir man glad!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Valvaka

Jag sitter klistrad vid TVn och den danska valvakan. Just nu är 93% av rösterna räknade och det står 89-86 till det röda blocket. Härligt!

Vilken sida som än vinner så är jag gladast över att det främlingsfientliga partiet minskar i alla valkretsar!

Grattis Danmark. Och grattis Helle. Danmarks första kvinnliga statsminister!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Efterlängtad

Jag har varit på tjänsteresa i fyra dagar.

Vart jag än är och varför jag än är borta och vilka jag än har med mig, så längtar jag alltid hem.

Igår kom jag hem, på kvällen precis innan Johanna skulle sova.

Jag fick en sån kram så den känns ännu.
Den var lång och hård och mycket bestämd.
Hon hade också saknat.
Den saken är säker.

Ledsen flicka - irriterad mamma

Johanna gråter.

Det gör hon nästan aldrig men nu gör hon det.
Och det tar inte slut.
Jag blir irriterad, för jag kan inte trösta, och ljudet stressar mig.

Hon har ont i magen och bajset vill inte komma ut.

Johanna vill också hoppa

I lördags var det SGIF dagen.

Det pågick aktiviteter hela dagen, kvällen och natten.
Mest för barn och familjer.

Det var en väldigt lyckad dag som dessutom innehåll vackert väder.

Här står Ludde med sitt fotbollslag, redo för att beträda A-plan.



Hoppborgar fanns det också.
Johanna fick bara sitta på kanten eftersom hon annars hade blivit nedtrampad av de andra leksugna barnen.

Det gjorde henne mycket ledsen.
Hon pekade mot borgen med stora tårar som rann längs kinderna.

Det är ledsamt. Och det blir förstås mer och mer som hon vill, men inte kan, göra.