Egentligen skulle jag vilja skriva detaljerat om showen som jag och Johanna var på i dag.
En glittrande och fartfylld show som var slutsåld till sista plats och trots massor av extra stolar så fanns inte en endaste ledig plats, och runt väggarna stod det människor och på golvet satt det människor utan stolar.
Jag styrde undan regionstyrelsens sammanträde i Karlshamn (men berätta inte anledning för mina politikervänner) och gick på denna show istället.
Det var särskolans show här i Sölvesborg.
Ingen föreställning har någonsin berört mig mer.
Men jag kan inte skriva så mycket om den.
Jag kan inte formulera något alls som blir rättvist.
Men jag hoppas det blir tydligt ändå.
Och jag har fortfarande liksom en klump mellan halsen och hjärtat nånstans,
en skön klump tror jag,
av något som sprack upp en liten bit.
Det kan nog vara så att det är en stund kvar tills den är helt förlöst,
men den sprack upp i alla fall.
Och jag önskar att alla vi som har barn med funktionshinder, eller som är anhöriga eller vänner till ett sådant barn, kunde få känna den glädje och stolthet som genomsyrade hela denna show.
Och jag önskar önskar,
att Johanna kan få samma förutsättningar för att känna glädje och stolthet i sitt skolarbete
någon gång i framtiden.
Tack alla ni.
onsdag 28 april 2010
tisdag 27 april 2010
En babblig rufsig tjej sitter i mitt knä och skiner
Sitter med en lycklig och rufsig tjej i knät.
Eller vad vet jag om lycklig, hon ser och låter väldigt nöjd i alla fall.
När jag hämtade henne på förskolan hade hon bus i ögonen,
de körde rally med henne i vagnen och hon älskar när det kittlas i magen.
Nu sitter hon här och babblar för fullt, med helt nya ljud,
förmodligen berättar hon för mig om hur härligt det varit i dag
ute på gården på förskolan.
Eller berättar hon något helt annat.
Men det är i alla fall något kul, det är jag övertygad om.
Nu får hon snart fortsätta babbla hos Morfar.
I kväll har nämligen han fått den stora äran och förtroendet att njuta av Johannas närvaro i ett par timmar när jag är på möte.
Eller vad vet jag om lycklig, hon ser och låter väldigt nöjd i alla fall.
När jag hämtade henne på förskolan hade hon bus i ögonen,
de körde rally med henne i vagnen och hon älskar när det kittlas i magen.
Nu sitter hon här och babblar för fullt, med helt nya ljud,
förmodligen berättar hon för mig om hur härligt det varit i dag
ute på gården på förskolan.
Eller berättar hon något helt annat.
Men det är i alla fall något kul, det är jag övertygad om.
Nu får hon snart fortsätta babbla hos Morfar.
I kväll har nämligen han fått den stora äran och förtroendet att njuta av Johannas närvaro i ett par timmar när jag är på möte.
lördag 24 april 2010
Fridsamma lördag
Jag och de två små är hemma själva i kväll. Det är lugnt och stilla. Precis vad jag behöver.
När min energi tagit slut så gör Johanna så gott hon kan för att fylla på.
Hon spelar verkligen upp hela sitt register med att klappa, vinka, dansa och säga MaMaMa... och något annat gurglande ljud. Och så skrattar hon.
Allt för att göra mig glad.
Tror jag.
Men kolla här vad hon gjorde när jag försvann någon minut.
Jag la henne på lekmattan, men nu låg hon en meter utanför och ropade på mig.
Hur gick det till?
Och Ludde.
Han cyklar och cyklar och cyklar...
...utan hjälm.
När min energi tagit slut så gör Johanna så gott hon kan för att fylla på.
Hon spelar verkligen upp hela sitt register med att klappa, vinka, dansa och säga MaMaMa... och något annat gurglande ljud. Och så skrattar hon.
Allt för att göra mig glad.
Tror jag.
Men kolla här vad hon gjorde när jag försvann någon minut.
Jag la henne på lekmattan, men nu låg hon en meter utanför och ropade på mig.
Hur gick det till?
Och Ludde.
Han cyklar och cyklar och cyklar...
...utan hjälm.
Framsteg
Föräldrar som har barn som utvecklas i rask takt har förstås svårt att förstå stoltheten jag känner för de små framsteg som Johanna gör.
Och det kan man inte klandra dem för.
De flesta tvååringar springer ju omkring och rymmer ifrån trädgårdar vid den här tiden på året, de kanske testar att käka grillkol och maskar och jagar katter.
Sånt gör inte Johanna ännu.
Men hon ler stort och skrattar så hon kiknar.
Framförallt åt sin minsta storebror.
När man bär henne på armen kan hon nu hålla upp huvudet själv.
Dessutom kan hon tydligt visa vad och vart hon vill.
Hon kastar sig med kroppen åt det håll som hon tycker vi ska gå.
Som nyss när hon alldeles uppenbart ville till sin lilla fina storebror.
Han kunde inte motstå hennes charm så nu har han tagit en paus i alla sina utegöromål och matar välling i soffan och Johanna njuter i fulla drag.
torsdag 22 april 2010
Jag en förälder
I dag träffade vi igen, föräldragruppen på habiliteringen.
Det kändes bra.
Vi tre mammor, med olika syn på livet,
olika diagnoser och bekymmer men med samma sorts oro och kärlek till våra barn.
Vi ska ses igen i Juni.
I kväll har jag varit på föräldramöte på Johannas förskola.
Det är inte ofta jag går på sådana aktiviteter.
Inte av ointresse.
Nejdå, men både jag själv och andra brukar ha svårt för att hålla isär mina roller.
Jag blir inte en vanlig mamma.
Jag blir kommunen, kommunen som får stå till svars eller informera om hur det ligger till.
Den här gången lyckades jag hålla tyst om sådant.
Det var ett informativt möte, en del förändringar inför hösten och en del synpunkter från föräldrar, både ris och ros.
BRA tycker jag att förskolan beslutat att inga inbjudningskort får delas ut på förskolan och att barnen inte ska ha med sig fika på födelsedagar. Bra!
Nu när jag är hemma känns det ändå lite tungt.
Mycket av det som pratas om gäller ju inte fullt ut för Johanna.
Det kan aldrig bli så.
Hon kommer aldrig att utvecklas så som de andra barnen, trots alla goda pedagogers ambitioner.
Och de andra föräldrarnas frågor, deras oro, den är så småttig jämfört med min.
Inte oväsentlig naturligtvis, bara så annorlunda.
Det kändes bra.
Vi tre mammor, med olika syn på livet,
olika diagnoser och bekymmer men med samma sorts oro och kärlek till våra barn.
Vi ska ses igen i Juni.
I kväll har jag varit på föräldramöte på Johannas förskola.
Det är inte ofta jag går på sådana aktiviteter.
Inte av ointresse.
Nejdå, men både jag själv och andra brukar ha svårt för att hålla isär mina roller.
Jag blir inte en vanlig mamma.
Jag blir kommunen, kommunen som får stå till svars eller informera om hur det ligger till.
Den här gången lyckades jag hålla tyst om sådant.
Det var ett informativt möte, en del förändringar inför hösten och en del synpunkter från föräldrar, både ris och ros.
BRA tycker jag att förskolan beslutat att inga inbjudningskort får delas ut på förskolan och att barnen inte ska ha med sig fika på födelsedagar. Bra!
Nu när jag är hemma känns det ändå lite tungt.
Mycket av det som pratas om gäller ju inte fullt ut för Johanna.
Det kan aldrig bli så.
Hon kommer aldrig att utvecklas så som de andra barnen, trots alla goda pedagogers ambitioner.
Och de andra föräldrarnas frågor, deras oro, den är så småttig jämfört med min.
Inte oväsentlig naturligtvis, bara så annorlunda.
onsdag 21 april 2010
Skånsk Salt Äggakaka
Inspirerad av favvolunchstället i Brösarp så gjorde jag i dag för första gången en skånsk Äggakaka.
I receptet stod att det skulle vara tre matskedar salt,
jag öste i och reagerade för att det var väldigt mycket salt,
men ok, jag gillar ju salt.
Det var mycket salt.
Nästintill oätlig.
Och M som är en känslig person trodde på allvar att vi skulle bli sjuka och förgiftade.
Det blev vi inte.
Den var inte god.
Men ganska snygg.
söndag 18 april 2010
Duktiga flickor
När Johanna fortfarande låg i magen var vi övertygade om att hon var en pojke. De flesta var övertygade om det. Det var liksom ett faktum.
Och vill ni veta mer om den tiden så får ni läsa inläggen från april 2008
Efter mina tre tidigare pojkar så skojade vi om det, med viss sorg ändå,
att jag aldrig skulle bli mormor.
När hon så föddes.
Så var hon utan snopp.
Jag var ganska utmattad efter flera dagars sjukhusvistelse,
och mycket av den tiden är som i en geggig dimma.
Men jag minns vad M sa den första timmen när han smög sig nära oss.
Du blir kanske mormor ändå.
Nu vet jag att det inte blir så.
Och med tanke på allt annat så känns det inte som någon större förlust.
Den dagen jag blir Farmor,
och jag hoppas innerligt att jag får barnbarn någon gång, då ska jag skratta åt de där orden.
Men om jag hade fått förmånen att fostra en flicka som skulle bli flygfärdig och skaffa sig utbildning, jobb, familj och andra äventyr. Då hade jag aktat mig noga för en sak.
Jag hade inte velat att hon skulle bli en duktig flicka.
En duktig flicka är en sån som alltid klarar sig själv (tror ni) en som alltid tycks ha lite extra energi och som klarar precis allting (men som är livrädd för att misslyckas). En duktig flicka frågar aldrig om hjälp (men hon önskar varje dag att någon skulle erbjuda sig), om hon ändå frågar efter hjälp så har hon prövat alla andra möjligheter (och är helt desperat). En duktig flicka möter världen med ett leende och verkar starkare än alla andra (men i själva verket gråter hon om natten och känner sig hopplöst ensam och rädd). En duktig flicka har förmåga att komma långt i karriären (eftersom hon aldrig är sjuk och gärna jobbar sextio timmar i veckan med ett leende och utan att be om hjälp). En duktig flicka slickar i sig berömmet över det bästa kalaset, det mest välstädade hemmet och de fräckaste gardinerna (men i själva verket planerar hon redan för hur hon ska bli ännu bättre).
En duktig flicka behöver också någon som finns, någon som gör, och någon som håller om.
En duktig flicka behöver också vara liten och sårbar för att orka vara stor och stark.
Och leende.
En duktig flicka slutar i värsta fall som utmattad och känner sig dubbelt misslyckad när hon måste vara sjukskriven i flera år, när hon inte längre ens orkar med sina barn, när hemmet förfaller och maken fortfarande inte förstår. Vännerna försvinner för de förstår sig inte på henne längre, hon som alltid brukade vara så käck.
En sån flicka skulle jag inte vilja skapa.
Och vill ni veta mer om den tiden så får ni läsa inläggen från april 2008
Efter mina tre tidigare pojkar så skojade vi om det, med viss sorg ändå,
att jag aldrig skulle bli mormor.
När hon så föddes.
Så var hon utan snopp.
Jag var ganska utmattad efter flera dagars sjukhusvistelse,
och mycket av den tiden är som i en geggig dimma.
Men jag minns vad M sa den första timmen när han smög sig nära oss.
Du blir kanske mormor ändå.
Nu vet jag att det inte blir så.
Och med tanke på allt annat så känns det inte som någon större förlust.
Den dagen jag blir Farmor,
och jag hoppas innerligt att jag får barnbarn någon gång, då ska jag skratta åt de där orden.
Men om jag hade fått förmånen att fostra en flicka som skulle bli flygfärdig och skaffa sig utbildning, jobb, familj och andra äventyr. Då hade jag aktat mig noga för en sak.
Jag hade inte velat att hon skulle bli en duktig flicka.
En duktig flicka är en sån som alltid klarar sig själv (tror ni) en som alltid tycks ha lite extra energi och som klarar precis allting (men som är livrädd för att misslyckas). En duktig flicka frågar aldrig om hjälp (men hon önskar varje dag att någon skulle erbjuda sig), om hon ändå frågar efter hjälp så har hon prövat alla andra möjligheter (och är helt desperat). En duktig flicka möter världen med ett leende och verkar starkare än alla andra (men i själva verket gråter hon om natten och känner sig hopplöst ensam och rädd). En duktig flicka har förmåga att komma långt i karriären (eftersom hon aldrig är sjuk och gärna jobbar sextio timmar i veckan med ett leende och utan att be om hjälp). En duktig flicka slickar i sig berömmet över det bästa kalaset, det mest välstädade hemmet och de fräckaste gardinerna (men i själva verket planerar hon redan för hur hon ska bli ännu bättre).
En duktig flicka behöver också någon som finns, någon som gör, och någon som håller om.
En duktig flicka behöver också vara liten och sårbar för att orka vara stor och stark.
Och leende.
En duktig flicka slutar i värsta fall som utmattad och känner sig dubbelt misslyckad när hon måste vara sjukskriven i flera år, när hon inte längre ens orkar med sina barn, när hemmet förfaller och maken fortfarande inte förstår. Vännerna försvinner för de förstår sig inte på henne längre, hon som alltid brukade vara så käck.
En sån flicka skulle jag inte vilja skapa.
Med Johanna är det förstås annorlunda, jag ska göra allt jag kan för att få henne att känna sig duktig och värdefull och att hon duger. Men det är annorlunda.
Det finns alltför många duktiga flickor i världen.
Titta dig omkring så får du se!
fredag 16 april 2010
Det hände sig i min barndom men nu är jag inte rädd mer
Minns ni den här skivan; "Sjömansvisor". Den kom visst ut 1978 och det hände sig rätt ofta i mitt barndomshem att den spelades.
Mina föräldrar dansade och sjöng med till denna raspiga vinyl men jag tyckte den var läskig. Särskilt Titanic.
Där grundlade jag en lite avog inställning till Wiehe och hans skorrande skånska. Jag var helt enkelt ett skrämt barn. Samma förhållande gäller till Jan Malmsjö men det får vi ta en annan gång.
Nu vill jag bikta mig, be om förlåtelse, få förlåtelse och bli en bättre människa.
Jag har varit i Kristianstad på Yllan och lyssnat på en taggad och energisk Wiehe.
Mina föräldrar dansade och sjöng med till denna raspiga vinyl men jag tyckte den var läskig. Särskilt Titanic.
Där grundlade jag en lite avog inställning till Wiehe och hans skorrande skånska. Jag var helt enkelt ett skrämt barn. Samma förhållande gäller till Jan Malmsjö men det får vi ta en annan gång.
Nu vill jag bikta mig, be om förlåtelse, få förlåtelse och bli en bättre människa.
Jag har varit i Kristianstad på Yllan och lyssnat på en taggad och energisk Wiehe.
Tack.
Tack för en lysande spelning och mästerligt mellansnack!
Full fart genom evigheten
Full fart genom evigheten är egentligen en bok om Ulf Lundell.
En himla bra bok.
Men det är också så det känns.
Full fart. Hela tiden.
Nu har jag proppat i mig fantastisk citronpaj och i kväll åker vi mot Kristianstad och Mikael Wiehe.
En himla bra bok.
Men det är också så det känns.
Full fart. Hela tiden.
Nu har jag proppat i mig fantastisk citronpaj och i kväll åker vi mot Kristianstad och Mikael Wiehe.
torsdag 15 april 2010
Lilla Fina Du
Jag kom hem sent och har inte hunnit pussa så mycket på mina barn.
Inte som vakna i alla fall.
Här i en säng, strax intill min, ligger Johanna och sover djupt,
hon suckar ibland och vrider på sig.
I en annan säng, i rummet intill, ligger Ludde.
Han sover också.
Han ser trygg ut där han ligger i en utslängd hög och med ett tydligt kroppspråk,
även i sömnen, som att han äger sitt liv.
I andra rum, en bit bort, finns mina stora pojkar.
Jag är inte säker på att de sover.
Men jag vet hur ni alla doftar.
Ni har alla er egen doft.
Och jag förnimmer den nu.
Medan jag sakta seglar in i sömnen.
Inte som vakna i alla fall.
Här i en säng, strax intill min, ligger Johanna och sover djupt,
hon suckar ibland och vrider på sig.
I en annan säng, i rummet intill, ligger Ludde.
Han sover också.
Han ser trygg ut där han ligger i en utslängd hög och med ett tydligt kroppspråk,
även i sömnen, som att han äger sitt liv.
I andra rum, en bit bort, finns mina stora pojkar.
Jag är inte säker på att de sover.
Men jag vet hur ni alla doftar.
Ni har alla er egen doft.
Och jag förnimmer den nu.
Medan jag sakta seglar in i sömnen.
söndag 11 april 2010
Det finns inget roligare än att dansa
Tack till alla härliga människor i Sölvesborg som gjorde att min spontana utekväll i går blev så kul!
Åh vad kul det är att dansa.
Åh vad kul det är att dansa.
Snart på ett torg nära dig
Blixtar och dunder
Magiska under
Plötsligt en dag har det hänt
Åh, vilken tur (du är en lyckofigur)
En dag i staden (du gick där och tänkte)
På esplanaden (då såg du nåt som blänkte)
Det kändes som jag hade vingar
Åh, vilken underbar dröm
Diggi-loo diggi-ley, alla tittar på mig
Där jag går i mina gyllne skor
Jag dansade omkring på gatan
Och hela världen den log
Diggi-loo diggi-ley, himlen öppnade sig
Det är knappt man sina ögon tror
Åh, jag börjar nästan sväva
I mina gyllene skor
Jag har visioner
För millioner
Gyllene dojor för dig och lyckan är gjord
(Säg mer vi tror på ditt ord)
Tänk dig ett hinder (det flyger du över)
Vingar på skorna (är allt vad du behöver)
Åh, jag kan bli vad jag önskar
I min förtrollade värld
Diggi-loo diggi-ley, alla tittar på mig
Där jag går i mina gyllne skor
Jag dansade omkring på gatan
Och hela världen den log
Diggi-loo diggi-ley, himlen öppnade sig
Det är knappt man sina ögon tror
Åh, jag börjar nästan sväva
I mina gyllene skor
Det var en önskedröm, men jag måste medge
Att när jag vaknade, vakna' jag med glädje
Jag, en sång och en dansman
Ooohh, ooohh
Diggi-loo diggi-ley, himlen öppnade sig
Det är knappt man sina ögon tror
Åh, jag ville gärna önska
Åt alla gyllene skor
Åh, jag ville gärna önska
Åt alla gyllene skor
Grattis Tosson!
För 28 år sedan väntade jag otålmodigt på att telefonen skulle ringa hemma hos mormor där jag befann mig.
Den ringde till sist.
Den berättade att jag fått en lillebror.
Jag blev så glad för att han äntligen fanns, för att "nån" äntligen fanns.
Men det ville jag inte visa. Så jag sa så besviket jag kunde.
"En lillebror - jag ville ju ha en flicka"
Sen gick jag upp bakom oljetanken och plockade vitsippor och konstaterade att den graviditeten var över.
Som jag hade längtat efter ett småsyskon.
I tio år för att vara exakt.
När jag äntligen fick höra att det fanns en bebis i mammas mage så fick jag naturligtvis inte berätta det.
Det gjorde jag inte heller.
Men i skolan skulle vi en dag rita teckningar om något roligt.
Jag ritade en dam i kappa och med barnvagn med många hjärtan runt och så skrev jag
"Jag längtar tills i april för så ska det hända något roligt"
Jag kanske inte skrev exakt så där. Men nästan.
Fröken Mia kallade ut mig i korridoren och frågade mig med skrattande ögon om det skulle komma en bebis till vår familj.
Jag kunde inte begripar hur hon fått reda på det och jag försäkrade sedan mamma att jag absolut inte hade berättat.
Det hade jag inte heller.
Grattis Björn, hoppas din dag blir fin i Malmö!
lördag 10 april 2010
På väg ut i natten
Jag har varit på kongress i Ronneby sedan sju i morse.
Johanna har blivit väl ompysslad av Izabella hela dagen.
Tack Izabella, du är fantastisk!
Johanna och jag gosat i soffan, så jag fick energin åter.
Därför är jag på väg igen.
Mot nytt mål.
I kväll är det dans och glädje som gäller!
Johanna har blivit väl ompysslad av Izabella hela dagen.
Tack Izabella, du är fantastisk!
Johanna och jag gosat i soffan, så jag fick energin åter.
Därför är jag på väg igen.
Mot nytt mål.
I kväll är det dans och glädje som gäller!
Jag fick aldrig samtala med Kerstin
Jag läste nyss med stor bestörtning i Aftonbladet att min stora kärlek Kerstin Thorvall är död.
Jag har läst och gråtit och skrattat och förfärats av alla hennes böcker.
Hon var en av få "kända" personer som jag verkligen, verkligen skulle vilja sitta ned och ta en kopp kaffe med.
Det går inte nu.
Jag har läst och gråtit och skrattat och förfärats av alla hennes böcker.
Hon var en av få "kända" personer som jag verkligen, verkligen skulle vilja sitta ned och ta en kopp kaffe med.
Det går inte nu.
fredag 9 april 2010
Doktorsbesök
Johanna har varit hos doktorn,
det var i alla fall ingen lunginflammation men mycket slemmigt och hon får troligtvis dras med hostan ett tag till.
Kräkningarna kan tydligen också bero på slem.... ähhh... i magen???
M fick inget svar på vad proverna visade och jag var inte med och kunde således inte fråga.
Om det hade varit något hade vi säkerligen fått svar.
Hon hade inte gått upp ett gram sedan i december men vuxit några centimeter.
Fågelungen med spindelben behöver lägga på sig. Sannerligen.
det var i alla fall ingen lunginflammation men mycket slemmigt och hon får troligtvis dras med hostan ett tag till.
Kräkningarna kan tydligen också bero på slem.... ähhh... i magen???
M fick inget svar på vad proverna visade och jag var inte med och kunde således inte fråga.
Om det hade varit något hade vi säkerligen fått svar.
Hon hade inte gått upp ett gram sedan i december men vuxit några centimeter.
Fågelungen med spindelben behöver lägga på sig. Sannerligen.
torsdag 8 april 2010
Partimöte
I kväll har vi haft partimöte och fastställt vilka namn som ska stå på den kommunfullmäktigelista som vi ska gå till val på.
Det blev en mycket bra laguppställning!
Det här är vår glada fina ordförande Peter.
Visst ser han fin ut!
Senare uppdaterat:
Vår laguppställning, kolla här!
Hela listan, kolla här!
Det blev en mycket bra laguppställning!
Det här är vår glada fina ordförande Peter.
Visst ser han fin ut!
Senare uppdaterat:
Vår laguppställning, kolla här!
Hela listan, kolla här!
tisdag 6 april 2010
Provtagning
Jag ringde vårdcentralen också. Nu får de ta sig en titt på Johanna. Tycker hon mer sjuk än frisk.
Fick en läkartid och var uppe och tog prover på henne.
Det har visst varit många lediga dagar... skärtorsdag, långfredag, påskafton, påskdagen, annandagpåsk... det märktes sannerligen på kön till labbet.
Där satt vi, i väntrummet
jag med mitt snörvlande och min lilla brännheta slemmiga unge
och blängde på alla som försökte le mot oss.
För vi hade egentligen inte lust att sitta där.
Fick en läkartid och var uppe och tog prover på henne.
Det har visst varit många lediga dagar... skärtorsdag, långfredag, påskafton, påskdagen, annandagpåsk... det märktes sannerligen på kön till labbet.
Där satt vi, i väntrummet
jag med mitt snörvlande och min lilla brännheta slemmiga unge
och blängde på alla som försökte le mot oss.
För vi hade egentligen inte lust att sitta där.
Dyrt att vara förkyld
Johanna och jag är sjuka. Det är mycket synd om oss. Förkylda, slemmiga och febriga.
Och det är dumt att vara hemma dagtid. För jag är inte tillräckligt sjuk för att inte se allt som behöver göras här hemma.
Alltså har jag: Ringt målare/tapetserare, trapprenoverare, markismänniska, elfirma, kökslucksexpert, diskmaskinsförsäljare och kanske var det någon mer... Dyrt lär det bli.
Hoppas jag blir frisk snart.
Och det är dumt att vara hemma dagtid. För jag är inte tillräckligt sjuk för att inte se allt som behöver göras här hemma.
Alltså har jag: Ringt målare/tapetserare, trapprenoverare, markismänniska, elfirma, kökslucksexpert, diskmaskinsförsäljare och kanske var det någon mer... Dyrt lär det bli.
Hoppas jag blir frisk snart.
måndag 5 april 2010
Barnkalasdag!
I dag var Johanna på kalas hos bästaste Josefine.
Johanna var ganska trött och tillbringade den mesta tiden i sin vagn.
Men hon njöt i fulla drag av att vara bjuden.
Och av barnrösterna som grillade korv, åkte linbana och satt på hästryggen.
Hon tyckte det var ett toppenkalas helt enkelt!
Och som ni ser blev hon mycket väl omhändertagen
lördag 3 april 2010
Ett rop på hjälp!
Våren är rätt så förrädisk.
Med ny energi kommer nya idéer som vill genomföra nya projekt.
Bara i dag har jag väl kommit på ett hundratal...
Jag vill: Fixa Tobbes rum, Fixa pannrummet, Fixa groventrén, Äntligen fixa belysningen på WC, Måla gavlarna, Måla husgrunden, Tömma Tömma Tömma garaget, Byta tak, Lägga om gräsmattan, Äntligen sätta upp ett trappräcke, Riva fultaket vid ytterdörren, Tapetsera om... nästan överallt, Lägga in en långhårig heltäckningsmatta i sovrummet, Rensa där nere...
Eller varför inte laga yttertrappan.
Frivilliga kan höra av sig. Gärna nu. Eller i morgon.
Det blir hemlagad pasta
Markus fick en pastamaskin i födelsedag och den har vi alla glädje av.
Här blir det hemlagad pasta till middag.
Det är visst såna här vi ska äta
Här blir det hemlagad pasta till middag.
Det är visst såna här vi ska äta
Maten tar timmar att tillaga men sen äter vi upp den på ett kick!
Frukost på påskafton
Jo det blev faktiskt lite städat i går.
I alla fall halva huset och halvdant.
I dag är det påskafton och vi festade till det med färgglada bordstabletter till frukosten.
Johanna är lite piggare i dag och vi hoppas det snart är över med sjuka för denna gången.
fredag 2 april 2010
Förlåt Johanna
Det var inte Länsstyrelsen som hann först.
Det var huvudpersonen själv som påminde mig...
Jag fick en sån där varm och hård och lång kram av Johanna, samtidigt viskade hon i mitt öra:
-Skärp dig mamma, jag kan inte hjälpa att det blev så här, jag valde inte själv, men jag gör så gott jag kan. Jag gör så gott jag kan för att du ska älska mig som den jag är, och jag gör så gott jag kan för att din vardag inte ska bli så tung. Jag hjälper dig gärna med att få in mer solsken i huset. Ta på mig en röd klänning och röda leggings nu, jag vill vara fin och få i ordning på det här huset. Det är ju helg för tusan!
Och hon fick på sig sina röda kläder och nu skiner hon som ett perfekt hallon när hon strosar omkring i sin gåstol för att få solsken i alla rum.
De röda kläderna skär sig som f-n till det eldfärgade håret. Men det skiter vi i.
Nu ska vi städa och göra fint här inne.
Solskenet därute och trädgården får någon annan ta hand om.
Det var huvudpersonen själv som påminde mig...
Jag fick en sån där varm och hård och lång kram av Johanna, samtidigt viskade hon i mitt öra:
-Skärp dig mamma, jag kan inte hjälpa att det blev så här, jag valde inte själv, men jag gör så gott jag kan. Jag gör så gott jag kan för att du ska älska mig som den jag är, och jag gör så gott jag kan för att din vardag inte ska bli så tung. Jag hjälper dig gärna med att få in mer solsken i huset. Ta på mig en röd klänning och röda leggings nu, jag vill vara fin och få i ordning på det här huset. Det är ju helg för tusan!
Och hon fick på sig sina röda kläder och nu skiner hon som ett perfekt hallon när hon strosar omkring i sin gåstol för att få solsken i alla rum.
De röda kläderna skär sig som f-n till det eldfärgade håret. Men det skiter vi i.
Nu ska vi städa och göra fint här inne.
Solskenet därute och trädgården får någon annan ta hand om.
Dröm
Det är långfredag, solen skiner därute.
Jag vet inte, kanske blir jag straffad av Gud eller Polisen eller Länsstyrelsen för att jag tänker att jag vill ha mer mer mer.
Det borde jag inte.
Jag borde vara nöjd och tacksam.
(Och nu ska ni veta att alla JAG i ovanstående är ändrade från "man", ni vet väl att "man" inte ska använda "man" om sig själv. "Man" ska våga skriva/säga Jag)
I dag är jag hursomhelst vare sig nöjd eller tacksam.
Jag önskar,
Åh vad jag önskar... om så bara för en liten stund
att Johanna var frisk
Frisk från förkylning, lungrassel och njurhelvetesfel och Jacobsens och allt annat jävulskap.
Jag önskar.
Jag vill.
Att hon skulle få vara frisk.
Bara i dag.
Så att vi kunde gå ut tillsammans i trädgården,
hon kunde gunga i solskenet och jag räfsa löv.
Hon skulle försöka smita från tomten och jag skulle hämta henne.
Vi skulle pausa ibland och äta smörgås, jag med en kopp kaffe - hon med en mugg saft.
Hon skulle babbla oavbrutet och jag skulle känna mig lycklig över alla hennes förmågor.
Oj vad vi skulle få mycket gjort.
Därute i solen.
Nä nu ljög jag.
Jag önskar inte alls att hon skulle få vara frisk bara i dag.
Jag önskar henne frisk hela resten av livet.
Jag vet inte, kanske blir jag straffad av Gud eller Polisen eller Länsstyrelsen för att jag tänker att jag vill ha mer mer mer.
Det borde jag inte.
Jag borde vara nöjd och tacksam.
(Och nu ska ni veta att alla JAG i ovanstående är ändrade från "man", ni vet väl att "man" inte ska använda "man" om sig själv. "Man" ska våga skriva/säga Jag)
I dag är jag hursomhelst vare sig nöjd eller tacksam.
Jag önskar,
Åh vad jag önskar... om så bara för en liten stund
att Johanna var frisk
Frisk från förkylning, lungrassel och njurhelvetesfel och Jacobsens och allt annat jävulskap.
Jag önskar.
Jag vill.
Att hon skulle få vara frisk.
Bara i dag.
Så att vi kunde gå ut tillsammans i trädgården,
hon kunde gunga i solskenet och jag räfsa löv.
Hon skulle försöka smita från tomten och jag skulle hämta henne.
Vi skulle pausa ibland och äta smörgås, jag med en kopp kaffe - hon med en mugg saft.
Hon skulle babbla oavbrutet och jag skulle känna mig lycklig över alla hennes förmågor.
Oj vad vi skulle få mycket gjort.
Därute i solen.
Nä nu ljög jag.
Jag önskar inte alls att hon skulle få vara frisk bara i dag.
Jag önskar henne frisk hela resten av livet.
Fjärde dagen sjuk
Jag kanske överdriver men det känns som att Johannas friska dagar det här året är lätträknade.
Febern är inte så hög i dag, runt 38,
men det låter som att hon har ett hav som forsar omkring inne i hennes bröst när hon andas.
Det låter inte alls bra.
Faktiskt.
Febern är inte så hög i dag, runt 38,
men det låter som att hon har ett hav som forsar omkring inne i hennes bröst när hon andas.
Det låter inte alls bra.
Faktiskt.
torsdag 1 april 2010
April April
Jag tror inte att jag blivit lurad en enda gång i dag, och jag har inte lurats heller.
Tråkig första april.
Mitt mest minnesvärda aprilskämt var nog när jag lurade mina (då) små barn att en tågvagn full med godis hade vält och att man fick plocka med sig så mycket godis man ville.
De små söta barnen rusade med stora ögon upp ur sina sängar och på med kläder och jackor, när de kom ut och tittade mot järnvägen såg de inget tåg.
Jag sa april april och de har fortfarande inte förlåtit mig.
Det roligaste aprilskämtet jag hört talas om i min närhet var en lärarkollega som då hade små barn i olika storlekar och åldrar, många barn har hon!
En av de små hade fortfarande blöja.
Hon fyllde en blöja med chokladpudding och gick till de andra barnen som satt vid frukostbordet, och undrade om någon ville smaka, det ville de förstås inte.
De blev helt förskräckta och förmodligen äcklade när hon började slicka i sig av "bajset"...
"Glad Påsk" säger alla, men jag har inte så mycket Jesus närvarande så jag säger bara trevlig helg.
Dock... tidigare i kväll var det ett helt gäng påskkärringar här.
De stod lätt förskrämda nere vid brevlådan när jag öppnade ytterdörren. En av dem sa försiktigt: "Glad Påsk" och sen såg man i deras förväntasfulla blickar att de ville att jag skulle lägga något i deras stora korg.
Jag hade inget godis hemma men några dyra ekologiska äpplen, men inte så många att de kunde få ett varsitt.
Så de fick ETT.
ETT äpple att dela på.
Mina barn skämdes för mig. Jag fick en färgglad teckning av barnen.
När jag kom in såg jag att det stod: GLAD PÅSK - JESUS HAR ÖGONEN PÅ OSS! Och till det ett par stora tecknade ögon.
Mina barn tyckte det var ett rättvist straff för det där med äpplet.
Men min granne berättade att när hon var barn så fick hon ett hårdkokt ägg när hon påskade för dåvarande näringslivschefen.
Hon hade kanske blivit glad för ett ekologiskt äpple.
Tråkig första april.
Mitt mest minnesvärda aprilskämt var nog när jag lurade mina (då) små barn att en tågvagn full med godis hade vält och att man fick plocka med sig så mycket godis man ville.
De små söta barnen rusade med stora ögon upp ur sina sängar och på med kläder och jackor, när de kom ut och tittade mot järnvägen såg de inget tåg.
Jag sa april april och de har fortfarande inte förlåtit mig.
Det roligaste aprilskämtet jag hört talas om i min närhet var en lärarkollega som då hade små barn i olika storlekar och åldrar, många barn har hon!
En av de små hade fortfarande blöja.
Hon fyllde en blöja med chokladpudding och gick till de andra barnen som satt vid frukostbordet, och undrade om någon ville smaka, det ville de förstås inte.
De blev helt förskräckta och förmodligen äcklade när hon började slicka i sig av "bajset"...
"Glad Påsk" säger alla, men jag har inte så mycket Jesus närvarande så jag säger bara trevlig helg.
Dock... tidigare i kväll var det ett helt gäng påskkärringar här.
De stod lätt förskrämda nere vid brevlådan när jag öppnade ytterdörren. En av dem sa försiktigt: "Glad Påsk" och sen såg man i deras förväntasfulla blickar att de ville att jag skulle lägga något i deras stora korg.
Jag hade inget godis hemma men några dyra ekologiska äpplen, men inte så många att de kunde få ett varsitt.
Så de fick ETT.
ETT äpple att dela på.
Mina barn skämdes för mig. Jag fick en färgglad teckning av barnen.
När jag kom in såg jag att det stod: GLAD PÅSK - JESUS HAR ÖGONEN PÅ OSS! Och till det ett par stora tecknade ögon.
Mina barn tyckte det var ett rättvist straff för det där med äpplet.
Men min granne berättade att när hon var barn så fick hon ett hårdkokt ägg när hon påskade för dåvarande näringslivschefen.
Hon hade kanske blivit glad för ett ekologiskt äpple.
Tjejkväll
Johanna är fortfarande sjuk, det väser och rosslar om henne och jag oroar mig för de där små lungorna.
Kanske måste jag snart låta en doktor lyssna på henne så att det inte blir alltför långvarigt.
Vi får se hur det blir i morgon helt enkelt.
I kväll har jag och Johanna tjejkväll.
M är på ölprovning med vänner, Ludde är hos sin pappa, Tobias och Fredrik försvann ut i skärtorsdagskvällen.
Morfar och Christina var här men de har också gått.
Nu är det bara vi tjejer.
Vi myser i soffan med bakelser och choklad,
hon ligger på mitt bröst och det låter som att det är jobbigt med varje andetag.
Febern har i alla fall sjunkit, den överstiger inte längre fyrtio.
Kanske har jag redan berättat det men det tål att berättas igen.
Och igen.
Johanna kan kramas.
Inte så där bara som en cirkuskonst.
Nä. Det är för att hon vill och för att hon tycker det är mysigt.
Hon lägger kinden emot och armen runt mitt huvud och sen håller hon ihop oss hårt.
Hårt.
Kanske måste jag snart låta en doktor lyssna på henne så att det inte blir alltför långvarigt.
Vi får se hur det blir i morgon helt enkelt.
I kväll har jag och Johanna tjejkväll.
M är på ölprovning med vänner, Ludde är hos sin pappa, Tobias och Fredrik försvann ut i skärtorsdagskvällen.
Morfar och Christina var här men de har också gått.
Nu är det bara vi tjejer.
Vi myser i soffan med bakelser och choklad,
hon ligger på mitt bröst och det låter som att det är jobbigt med varje andetag.
Febern har i alla fall sjunkit, den överstiger inte längre fyrtio.
Kanske har jag redan berättat det men det tål att berättas igen.
Och igen.
Johanna kan kramas.
Inte så där bara som en cirkuskonst.
Nä. Det är för att hon vill och för att hon tycker det är mysigt.
Hon lägger kinden emot och armen runt mitt huvud och sen håller hon ihop oss hårt.
Hårt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)