söndag 20 april 2008

Disharmoni

Ängslan hade väckts.
Oro fyllde vårt lilla rum på BB.
Den elaka barnläkaren hade skapat disharmoni i vår familj.
Vi sa inte så mycket.
Men vi tittade båda på vår bebisflicka, undrade, befarade.

Om natten smygsurfade jag med min mobil, jag googlade Downs syndrom.
Jag hittade en lista med avvikelser, jag tittade på min bebisflicka och räknade hur mycket av det som stämde.
Vi började bli inställda på att något var fel.
I sex timmar fick vi vara lyckliga.
Sedan dess har vi ängslats.
Om jag hade vetat det då, så hade jag valt att inte sova bort ett par av de där sex timmarna.
Då hade jag velat uppleva varenda lycklig och rofylld minut innan oron inträdde.

Vi undvek att svara på gratulationshälsningarna som började strömma in via våra mobiler.
Vi ville inte prata med någon utanför vårt lilla rum.
När det var dags att åka hem pratade vi igen med den elaka barnläkaren.
Vi sa att hon hade skapat en oro hos oss.
Hon tyckte nu att utseendet hade rättat till sig lite.

Vi sa att bebisflickan är så tyst och lugn, tar ingen plats, sover mycket, känns lite apatisk.
Då borde vi kanske ändå kontrollera henne sa den elaka barnläkaren.
Ja det man tänker på när det blir så här är kromosomavvikelse, sa hon.

Då gör vi det sa vi. Kontrollera hennes blod.
Det finns ingen anledning till att inte göra det.

Inga kommentarer: